Översikt

I denna bok försöker Latour flera saker. För det första vill han återupprätta eller snarare återskapa sociologin, han vill också återupprätta sin tidigare syn på actor-network-theory. Hans text är inget försök att skapa en ny sociologi utan att återskapa det som enligt honom (och flera andra tidigare) ser som sociologins rätta uppgift. Texterna är en bra introduktion till ANT då man slipper hela den långa och snåriga historien bakom denna teori och dess skiftande tolkningar. Man kan så att säga kortsluta ANTs historia och ta en genväg till ’renlärighet’.

Genomgående i texterna skiljer han mellan två traditioner inom sociologin som han menar dock har ett gemensamt ursprung. Han medger att skillnaderna ibland är subtila och hårfina men visar på att konsekvenserna av dessa skillnader är avsevärda.
Det finns flera olika saker som utmärker ANTs sätt att konstruera det social. Några av dem som nämns i de aktuella textavsnitten är:

• Man kan som sociolog kan inte ta något för givet utan allt måste undersökas och varje spår följas. Det tar således mycket tid och (oändligt) arbete i anspråk.
• Det finns endast transienta stabila grupper och dessa grupper påverkas av den som studerar dem (ännu en fysikalisk parallell, denna gång till kvantmekaniken).
• Det är avgörande att inte ha ett förutbestämt mönster och språk att tolka aktörers handlingar och utsagor. Man ska låta dem tala sina egna språk och låta dem tala om sina saker.
• Handlingar utförs inte av individer utan i samspel med andra(s) handlingar. Aktörer skapas av andra inblandade i ett nätverk av handlingar och intressen.

Introduktion

I introduktionen (som ingår som en deltext för detta referat) ger han en översikt över de skillnader som enligt honom finns mellan det han kallar ’the sociology of sociology’ och hans förslag på en ’sociology of association’. Han gör detta genom att exemplifiera via en rad osäkerheter ’uncertainties’ (en parafras av Heisenberg kanske?). De två första av dessa osäkerheter (som ingår i texten för denna kurs) kallas ’No group, only group formation’ samt ’Action is overtaken’.

Latour invänder mot ett bruk av ordet/termen ’social’ som en egenskap och vill återgå till ett ursprungligare betydelse av att skapa kopplingar eller sammanhang ’connections’. Han kan ibland verka lite ironisk över den spridning som sociologin lyckats sprida sitt språkbruk och begrepp, framför allt inom andra discipliner och i populära kretsar.

Han vill också undersöka vad det är som så att säga sammanfogas ihop i dessa ihopkopplade enheter (’assemblages’). Han vill med andra ord göra en omdefinition av det sociala och göra upp med den modernistiska önskan om att det finns något ’socialt’ som kan beskrivas och som influerar sådant som i sig inte är socialt, tex ekonomi.

Två traditioner

Latour menar att det finns två vägar att gå om man vill beskriva sociologi. Den första involverar ett antagande (eller uppfattning) om att det finns ett något ’socialt’ som skiljer sig från andra sätt att beskriva verkligheten tex biologi. Det sociala förhåller sig till andra kunskapsområden dels negativt då det antas ha egenskaper som inte enbart kan beskrivas utifrån de andra disciplinerna. Dels påverkar dessa egenskaper det som kallas ’det sociala’.

Det är alltså en fråga om ett samtidigt distanserande och självpåverkande system som bygger upp området. På så sätt skiljer sig detta inte så mycket från andra discipliner förutom det första antagandet att det finns något svårgreppbart och nästan osynligt som finns som en bakgrund för alla andra verksamheter – den sociala kontexten

Fenomen som klassas som sociala kan alltså i sin tur lägga sociala dimensioner till icke-sociala fenomen. Lagstiftning är inte enbart en fråga om legala frågor utan kan enligt detta sätt att betrakta ’det sociala’ också ha sociala aspekter. Denna sätt kallar Latour för ’the sociology of sociology’, vilket verkar vara en paradox eller snarare ett självuppfyllande cirkelbevis.

Det finns en annan väg att gå enligt Latour. Då förutsätter man inget speciellt socialt. Det finns inget socialt klister som håller ihop en social kontext i vilken tex fysik, matlagning och andra discipliner rör sig. Det sociala ses inte som ett ting bland andra ting utan som en slags koppling mellan (icke-sociala) fenomen och ting. Denna slags sociologi som består av att göra kopplingar mellan befintliga fenomen, ’tracing of associations’ kallar Latour ’the sociology of associations’.

Det första sättet att närma sig sociologi, sociologins sociologi, misstar det de ska studera med resultatet och att de som sysslar med denna slags sociologi börjar med resultatet när man borde sluta med det. Det sociala är ett slags a priori som inte ’the sociology of associations’ inte bygger på utan som i stället försöker föreslå kopplingar och samband som i sin tur skulle kunna ge uttryck för det sociala (eller inte. Det hela handlar om vad som tillför något av kunskap eller upptäckter). Detta är med andra ord actor-network-theory, ANT.
Latour har tidigare tagit avstånd från ANT, både som uttryck och som akronym (i ’On recalling ANT’), men tar här tillbaka allt, till synes på grund av en association som en bekant till honom gjorde mellan myrors beteende och hur ANT bör betraktas.

Det är inte alltid är varken nödvändigt eller ens bra att ta avstånd från de invanda användningarna av sociala begrepp som finns isamhället då de beskriver fullt utvecklade och mer eller mindre fasta entiteter. Å andra sidan bör man undvika dem då det handlar om innovativa fenomen eller där gränsdragningarna är otydligare. Detta för att öka möjligheten för nytänkande och skapandet av nya associationer och kopplingar.

En parallell

Han gör också en parallell till fysiken (denna eviga fixstjärna) då han jämför sociologin om sociologi med en pre-relativistisk fysik och den associativa sociologin med en relativistisk. Parallellen fungerar i den mening att kunna omformulera sociologin i dess grunder (paradigmskifte?) måste man vara beredd att omkullkasta hela den världsbild som tidigare legat som grund för (världs)uppfattningen. Detta ’thinking outside the box’ gäller väl de flesta revolutionerande innovationer, så även inom sociologin. Däremot kan väl parallellen halta något då även Newtons lagar kan sägas gälla parallellt med relativitetsteorin, fast då i olika skalor, något som inte kan sägas gälla för det två kontradiktoriska uppfattningarna om sociologi som han beskriver. Dessutom bygger både den newtonska och relativistiska fysiken på i grunden samma fundament, matematiken, som i sin tur bygger på ett fåtal axiom vilka de flesta (av hävd?) skulle hålla med om. Detta gäller alltså inte heller för de förutsättningar som Latour beskriver för de två förhållningssätten inom sociologi (vilka bygger på motsatta premisser).

Latour gör sedan en återblick på sociologins utveckling och avslutar med att säga att de två traditionerna inom sociologi kan förenas om man ser den associativa sociologin som ett försök att återgå till disciplinens grunder och inte ta för givet det som sociologin om sociologi gör – att det sociala finns a priori utan är något som ska spåras och skapas.

Målsättning

I avslutningen av introduktionen beskriver han bokens målsättning – hur man kan använda ANT för att återskapa sociala samband. För det första handlar det om hur man använder de många motsättningar som finns utan att på förhand låsa sig till en specifik domän. För det andra hur man synliggör det medel som tillåter aktörerna att stabilisera dessa mptsättningar. Slutligen vill han i boken redogöra för vilka prcedurer man kan använda för att återskapa det sociala i ett kollektiv (inte i ett samhälle).

First source of uncertainty: No group, only group formation

I detta kapitel gör Latour upp med fenomenet grupp inom sociologin (och i övrigt). Han menar att grupptillhörighet används svepande och verkar grunda sig på otydliga eller slumpmässiga egenskaper. I inledningen ger han en rad exempel från en dagstidning där journalister och andra använder sig av gruppetiketter utan att egentligen redogöra för hur individerna i dessa grupper hör samman. Hans kritik är att vissa karaktäristika tas för givna och solida medan andra utgör resultat av dessa när de alla i själva verket är lika flytande och arbiträra. Kritiken mot den första traditionens sociologer (sociologin om sociologi) är att de verkar tro att det finns vissa orubbliga egenskaper eller gränser som kan upptäckas och klarläggas och att studieobjekten (individerna i dessa grupper) inte påverkas av sociologernas arbete med att gruppera och etikettera dem. Latour menar (och anser att vi alla upplever detta) är att det finns en lång rad olika möjliga grupperingar som kan vara samtida och likvärdiga. Det finns ingen (naturlig) startpunkt att börja från. Det är inte sociologens utgångspunkt att begränsa och stabilisera en uppsättning grupperingar oavsett motiv (bekvämlighet, intresse, resurser) utan tvärtom att ifrågasätta och undersöka de kontroverser som valet av gruppering medför.

Latour går sedan till angrepp på den första traditionens vokabulär. Han menar att deras precisa termer och begrepp om vad deras studieobjekt säger lägger ett metaspråk över aktörernas eget metaspråk. Istället använder sig ANT sig av ett infraspråk, ett språk som tillåter förflyttning mellan referensramar. Det innebär bland annat att aktörernas koncept är starkare än analytikerns.

A list of traces left by the formation of groups

I detta avsnitt skriver Latour om hur man kan studera de spår som skapandet av grupperingar lämnar. När man väl har insett att det finns många referensramar och att grupperingar kan vara flytande och skiftande menar Latour att ANT kan ge en detaljerad bild av hur dessa gruppering kommit till stånd. Han menar vidare att det är studiet av de motsättnignar som uppstår i skapandet av grupperingar som är väsentligt för sociologin, inte studiet av stabila och fördefinierade grupperingar (eftersom de är stumma och inte tillhandahåller information).

Grupperingar kan endast kommer till stånd med en eller något som samlar andra. Det verkar var en fråga om en kristalliseringskärna samtidigt som en aktiv och pågående kraftansträngning att inkludera, exkludera och definiera vad gruppen är och står för. Detta leder till att det uppstår anti-grupper. Huvudsaken är att det är aktörerna som själva står för kontexten och gränsdragningarna och så att säga utför sociologin åt sociologerna som i sin tur ska se och lära. Detta verkar enligt Latour vara problematiskt för kritisk sociologi som endast ser aktörerna som informanter som inte själva kan se helhetsbilden och som ska förses med en kontext. En väsentlig skillnad mellan den första och den andra traditionen inom sociologi är att ’the sociology of association’ tar hänsyn till den undersökande sociologens inverkan på gruppen och dess dynamik, de sitter så att säga i samma båt.

Dessa skillnader mellan de två traditionerna gör att ’the sociology of associations’ dels slipper den begränsning som fördefinierade grupper medför men samtidigt att man enligt ANT måste göra så mycket mera jobb med att följa så många fler associationer och motsägesefulla kartografier.

No work, no group

Med andra ord kan man säga att en av skillnaderna mellan de två traditionerna är att listan med grupper blivit performativ i stället för given av en rad exempel. Med detta menar Latour att grupperna hela tiden förhandlas av dess medlemmar (och andra) och inte längre är given för alltid. Upphör detta arbete upphör grupperna att existera. Och det finns inget magiskt begrepp ’det sociala’ som kan omvandla en berättelse till en annan eller som kan användas som en gemensam förklaringsmodell för olika fenomen.

Mediators vs. intermediaries

En liknelse som jag tycker förklarar denna skillnad är med dansaren. Slutar dansaren dansa, är dansen slut.
För den vidare diskussionen tar Latour upp två termer: ’intermediaries’ och ’mediators’. I detta referat kommer jag använda mig av översättningen ’mellanhand’ samt ’medlare’, vilket kanse är en felaktig översättning men den får duga för tillfället för att undvika ’svenenglska’.

En mellanhand, förklarar Latour är något som överför mening eller kraft utan transformation. Med medlare kan man inte förutspå utfallet genom att studera vad utgångspunkten. Därmed är mellanhandens inverkan trivial medan medlarens kan bli komplex. Den verkliga skillnaden mellan de två sociologiska traditionerna är att ANT ser de medel och verktyg som används vid konstruktionen ses som medlare och inte som mellanhänder. Enkelt uttryckt, den första traditionen använder sig av en typ av socialt aggregat, ett fåtal medlare och många mellanhänder medan ANT inte har någon föredragen socialt aggregat, oändligt många medlare.

Second source of uncertainty: Action is overtaken

I detta kapitel tar Latour upp handlingars påverkan på kontruktionen av det sociala. Detta innefattar inte enbart den enskilda individens handlingar (min översättning av ’actions’) utan också alla övriga handlingar som medverkar, motverkar och på annat sätt styr individens handlingsutrymme.

Dessutom argumenterar Latour för att handlingar inte är transparenta, det vill säga att de inte helt kan sägas utföras fullt medvetet. Dessa handlingar bör istället ses som en nod av många intressen, ett nät av flera aktörers handlingar. Det är denna härva av sam- och motverkande handlingar som utgör den andra källa av osäkerhet. Handlingar är då inte helt ens egna utan utgör ett aggregat av egna och andras handlingar, något som kapitlets titel anspelar på. Ens handlingar tas över av andra och sprids till många och på så sätt blandas jag:et med vi:et.

An actor is what is made to act by many others

En aktör (‘actor’) I ANT är inte den som utför en handling utan ett rörligt mål för en svärm av entiteter som kretsar kring den. Detta betyder att med andra ord att det aldrig är helt tydlit vem som agerar då influenser kommer från ett oändligt antal håll. Det är inte en ’person’ utan ett aggregat som definierar handlingen (om det över huvud är möjligt att skapa en klar bild av handlingen, ens definiera den). Aktören skapas i relation till det övriga som ingår i sampelet i handlingen.

Det är just denna osäkerhet (både aktörens och sociologens) som utgör grunden för studiet inom ANT. Detta kräver i sin tur en uppenhet inför det mest bisarra och oväntade som de inblandade aktörerna kan komma med. Det gäller att inte använda ett förutfattat (förförfattat) socialt filter som rensar bort det som inte passar in i mallen. Det gäller att inte läsa in det väntade ur det oväntade och låta aktörerna tala sitt eget språk och inte lägga på ett lager av sociologiskt meta-språk.

An enquiry into practical metaphysics

I detta avsnitt beskriver Latour hur fruktlös ’the sociology of sociology’ blivit utan referenser till filosofiska arbeten. Detta har lett till att metafysiken skalats bort i moderniseringsiver och renlärighet. Detta har i sin tur lett till att de inte varit/är medvetna eller ens intresserade av de studerade aktörernas egen metafysik. Det finns en uppenbar risk att sociologerna tillhandahåller sina ’rätta’ värden och filosofi som en mall att applicera på de olika aktörernas som ska rätta sig i ledet. I stället bör man aktörerna uttala sig på sina sätt enligt sina egna föreställningar. Eftersom antalet aktörer kan bli mycket stort (oändligt?) kan det bli praktisk svårt att följa alla spår. Vad man kan göra är att studera motsättningar vilka verkar organisera sig enligt Latour.

A list to map out controversies over agency

Hur kan man då beskriva dessa motsättningar när det gäller handlande? För det första finns det alltid en beskrivning av att göra något. Inom ANT är det inte tillåtet att säga: ’Ingen nämner det. Jag har inget bevis men jag vet att det finns en dold aktör verksam bakom kulisserna’.

Latour inför termen ’figurations’ när han vill förklara den andra punkten. ’Figurations’ (som jag inte riktigt vet hur jag ska översätta) är en teknisk abstrakt term för att benämna de olika figurer eller skepnader ett fenomen kan anta. Det är en fråga om ideomorfi snarare än antropomorfi. Det är en fråga om beskrivning, det vill säga en aktör kan ha flera beskrivningar. Inom ANT används termen ’actant’ som i sin tur kan beskrivas (’be figured out’) på ett flertal sätt, tagen från litteraturteori.

För det tredje håller aktörer hela tiden på att kritisera andra aktörer, inkludera vissa och exkludera andra. Om sociologer vill föreslå en alternativ metafysik måste de delta i de studerade aktörernas världsskapande aktiviteter, något Paul Dourish kallar ’being where the action is’.

För det fjärde kan ju faktisk aktörerna själva föreslå teorier om handlingar (’actions’) utan att ha en sociolog som ett tolkande reflektivt led. På så sätt kan aktörer ses som medlare (’mediator’) snarare än mellanhand (’intermediary’).

How to make someone do something

I detta (för referatet) avslutande avsnitt beskriver Latour hur olika aktörers handlande utöver inflytande på varandra. Han vänder sig mot ett enkelt orsak-verkan förhållande och beskriver i stället hur ANT föredrar en kedja av sammankopplade medlare (’mediators’) vars handlingar (’actions’) utgör länkarna i denna kedja. Det är en fråga om sampel som både är komplext och omöjligt att förutse verkningarna av. Det gäller således att i sina studier öka det relativa talet mellan medlare och mellanhänder.

Avslutningsvis; ANT är helt enkelt den sociala teori som har bestämt sig för att följa sina objekt (’natives’) vart det än leder.